En oväntad upptäckt i Utby

Ingvar Nilsson, 89, gjorde nyligen en lika oväntad som rolig upptäckt. När han flyttade in i sin nybyggda bostadsrätt i Utby så fick han en bok av Egnahemsbolaget om företagets historia i inflyttningspresent. Ingvar Nilsson, tidigare arkitekt, läste intresserat. Inte minst för att han växte upp i ett egnahemshus och dessutom senare köpte ett som han själv ritat. När han bläddrade i boken föll blicken på ett foto av en ansökan om att få bygga ett egnahem, daterat 1942. Han såg till sin förvåning att det var hans pappas ansökan. Han blev glatt överraskad och ringde Egnahemsbolaget för att berätta om upptäckten. För att hylla Ingvars egnahemshistoria med många kopplingar överlämnade vi en tavla som beskriver pappa Otto T. Nilssons väg till ett egnahem.

Historien börjar med att Otto T. Nilsson fick avslag 1941 då han på grund av krigstider hade en för osäker anställning. Året efter godkändes däremot ansökan och Otto fick bygga sitt egnahem på Lerlyckegatan på Hisingen. Trebarnsfamiljen kunde flytta från en hyres-etta på 40 kvadratmeter till ett, med den tidens mått mätt, stort hus på 78 kvadratmeter. Kostnaden blev 21 000 kronor. Efter barnfamiljssubventioner och avdrag för självbyggeriet kostade huset till slut 15 589 kronor, vilket då motsvarade 5,25 årslöner.

Familjens ekonomi och vandel granskades

På den här tiden agerade Egnahemsbolaget, som då hette Småstugebyrån, även bank. För att få lån bedömdes sökande familjers ”ekonomi och vandel”. En bidragande orsak till att Otto T. Nilssons ansökan godkändes var att hustrun ansågs vara ”ett prima fruntimmer”. Något Ingvar intygar var en korrekt beskrivning av hans mamma.
När Ingvar insåg att hans pappa – och indirekt även han själv, då han och hans bröders födelseår är nedtecknade i ansökan – fanns med i boken kontaktade han oss för att berätta om det oväntade sammanträffandet. Av alla ansökningar som finns kvar i arkiven så var det just Ingvar Nilssons pappas som kom med i boken, som symbol för hur vägen om ett egnahem gick på den tiden.

Pappan byggde på ledig tid

Ingvar var nio år när pappan byggde huset sommaren 1943. Väggelement och tak levererades färdiga från Svenska Trähus. Lastbilar med färdiga element rullade in i områdena på morgonen och innan kvällen var husen stomresta och hade täta tak. Det mesta av arbetet som återstod löste Otto T. Nilsson själv, murarmästare och händig som han var. Rörläggeri, el och måleri fick han dock hjälp med.
Ingvar berättar hur drömmen om ett egnahem var stark hos många. Dock var det inte alla som hade hantverkskunskaperna eller orken för att bygga på kvällar, nätter och helger efter ordinarie arbetstid, som på den tiden innebar sex dagars arbetsvecka. Därför lejdes mycket arbete ut och ibland till mindre nogräknade personer som ibland tog för mycket betalt, eller betalt i form av sprit. Det gjorde att husen kunde bli dyrare än beräknat och kanske gick det ibland även ut över kvaliteten. Familjen flyttade in i augusti trots att övervåningen ännu inte var klar, så att barnen skulle kunna börja i sin nya skola vid terminsstarten.

Hus Ingvar själv ritat fanns i boken

Ingvar berättar om fler kopplingar till Egnahemsbolaget. Han utbildade sig till arkitekt och arbetade senare på John Snis arkitektkontor där han ritade för Egnahemsbolaget. Efter att ha stått i egnahemskön ett par år kunde han och hustrun Eva köpa ett hus han själv varit med och ritat, och där bodde han ända tills han flyttade in i den nya trean i Fjällbo Park. Hans fru Eva växte även hon upp i ett Egnahemsområde i Kvillebäcken, och pappa Otto blev efter husbygget också kontrakterad av Egnahemsbolaget som murare för andra byggprojekt.
Boken som Ingvar och alla grannar i bostadsrättsföreningen Fjällbo park fick, gavs ut i år för att uppmärksamma att Egnahemsbolaget byggt 10 000 bostäder sedan starten 1933. Här beskrivs såväl egnahemsrörelsens som bolagets historia och samtliga projekt som byggts runt om i Göteborg under årens lopp finns dokumenterade. Det fanns således mycket av intresse att läsa för Ingvar som fortfarande är uppdaterad på vad som händer inom stadsbyggnation.

Snart 90-årskalas för oss båda

Vi fick en rundvandring i bostadsrätten med uteplats, som bara ligger på några minuters promenad från det egnahem där han och familjen bodde i så många år. Ingvar är väldigt nöjd med bostaden, som också gör att han kan bo kvar i det område som är honom så bekant. Han har till exempel nära till Fjällbo Träslöjdare där han fortfarande är aktiv.
Nästa år fyller både Ingvar och Egnahemsbolaget 90 år. Vi hoppas att vi får äran att fira det jubileet tillsammans med Ingvar!

Fotnot: Övriga bilder visar bild på Otto T. Nilssons ansökan i boken 10 000 egna hem, familjens hus efter att Otto T. Nilsson lagt på putsfasad - något annat anstod inte en murarmästare, och överlämnandet av en extra bok till Ingvars storebror.